Styrelsens generella skadeståndsansvar i aktiebolag m.m.
Publicerat 2022-08-01
1. Inledning
Med ansvaret för annans egendom, följer i regel ett skadeståndsansvar enligt den allmänna skadeståndsrätten. Ett sådant ansvar kan begränsas i lag eller genom avtal. I vissa fall krävs till exempel uppsåt eller grov oaktsamhet. I aktiebolag kan bland annat stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör hållas ansvariga för skador som vållats bolaget eller andra, men endast under vissa premisser. Särskilda skadeståndsregler återfinns i 29 kap. gällande aktiebolagslag (”ABL”). 29 kap. 1 § första stycke ABL, som är relevant för denna artikel, lyder:
”En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.”
Utgångspunkterna för styrelsens skadeståndsansvar i förhållande till bolaget är:
– den eventuellt skadegrundande handlingen måste ha skett vid fullgörandet av vederbörandes uppdrag.
– skadevållande handlingen ska skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
– bolaget ska ha lidit skada.
Samma personkategori kan även hållas ansvarig när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen eller tillämplig lag om årsredovisning eller bolagets bolagsordning.
Styrelseledamöternas ansvar är individuellt, och inte kollektivt, vilket kan leda till att vissa ledamöter i en styrelse går fria, medan andra inte gör det. Det kan dock förekomma situationer då flera ersättningsskyldiga för samma skada identifieras. Dessa kan då bli solidariskt ansvariga (se 29 kap. 6 § ABL). I förekommande fall kan en ersättningsskyldighet jämkats. I fall av solidariskt ansvar per se, blir den skadeståndsskyldige ansvarig endast med det jämkade beloppet. En prövning av fördelningsfrågan efter skälighet ska också göras även om fördelningsnyckeln enligt huvudregeln är huvudtalet.[1]
Väl ett ansvar anses hänförligt till reglerna i ABL, aktualiseras även reglerna i lagen om sätt och tid för talans väckande, verkan av ansvarsfrihet, förutsättningarna för skadeståndsskyldighet och jämkning. Grundas skadeståndsanspråket däremot på handling som personen i fråga inte vidtagit i sin egenskap av organ för bolaget, ska en skadeståndstalan i stället följa allmänna regler. Denna artikel kommer inte att uppehålla sig kring alla ovan nämnda regler utan blott vissa av desamma och då med fokus på styrelsens generella ansvar mot bolaget.
2. Ansvarets avgränsning i tiden
Den som åtar sig ett uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör ansvarar inte för åtgärder som företagits innan tillträdet, det gör i förekommande fall till exempel stiftare.
3. Fullgörandet av vederbörandes uppdrag
Av 8 kap. 4 § ABL framgår vad som avses med styrelsens uppdrag. Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Härutöver ska en styrelse ha så bra kontroll på bolagets ekonomi, att denna fortlöpande kan kontrolleras och följas upp. Vanligtvis har styrelsen olika stödfunktioner till sin hjälp såsom till exempel ekonomiavdelningen i ett bolag.
Styrelsen ska dessutom se till att bolagets organisation är utformad så att bolagets bokföring, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt. I det föregående nämndes ekonomiavdelningen och omfattningen ekonomifunktionens arbete täcker också skattefrågor. Den som ansvarar för funktionen har ej sällan en stark ställning i verkställande direktörens omedelbara närhet eller om en sådan saknas, styrelsens närhet, utan att nödvändigtvis själv delta i affärsverksamheten.
Utöver detta finns det en mängd olika frågor, varierande från bolag till bolag som är av aktiebolagsrättslig natur och därför också hänförbara till förvaltningen av bolagets angelägenheter. Som sådana är det styrelsens ansvar att hålla sig informerade om dessa frågor och följa upp desamma löpande. Styrelsen är ansvarig för verkställande direktören. I de fall denne vidtagit en åtgärd som skadat bolaget får man sannolikt anse att det handlar om en sådan fråga som täcks av styrelsens skadeståndsansvar. Kontrollfrågor man kan ställa sig vid bedömningen om det är en fråga som inryms under ”fullgörande av uppdraget” är:
– i vilken kapacitet vederbörande vidtog åtgärden, och
– om det är en åtgärd naturlig för affärsverksamheten.
Exempelvis torde ingåendet av ett normalt försäljningsavtal avseende en av bolagets produkter anses som ett naturligt led i bolagets affärsverksamhet och innebär därför med andra ord inte att styrelsen i regel blir ansvarig för skada som vållas en bolagets avtalsparter vid kontraktsbrott från bolagets sida. I sådant fall drabbar skadeståndsskyldigheten i allmänhet endast bolaget.
Bolagsordningen
En utgångspunkt vid bedömningen av huruvida styrelsen och verkställande direktören uppfyllt sina åligganden, är bolagsordningen. För det fall att bolagets styrelse avser att mera ingripande ändra bolagets inriktning i något avseende, såsom denna har utryckts i bolagsordningen, måste detta föregås av en ändring av bolagsordningen. Ingripande förändringar i den genom bolagsordningen fastställda verksamheten kräver således beslut på bolagsstämma. Ett åsidosättande av detta öppnar således upp för en skadeståndstalan vilket också blev fallet i Svea hovrätts dom 2012-02-08, mål nr T 7687–09.
Målet handlade om ett bolag i allt väsentligt enda tillgång utgjordes av ett varulager. Styrelsen, i vilken en ledamot var drivande, tillsammans med verkställande direktören i bolaget, medverkade tillsammans vid en överlåtelse av hela varulagret till ett företag till bokfört värde, 16 000 000 kronor, vilket angavs motsvara anskaffningsvärdet. Varulagret överläts därefter vidare i flera led tills dess det hamnade utom räckhåll för återvinning i Västindien. Bolaget försattes senare i konkurs. Kärandena, gjorde gällande att de två personerna överskridit den befogenhet de haft som verkställande direktör respektive styrelseledamot och att försäljningen av lagret har medfört att bolagets verksamhet avvecklades i strid mot bolagsordningen och förbudet att använda bolagets tillgångar för främmande ändamål.
Det framgår av domarna att avyttringen av varulagret inte skedde på marknadsmässiga villkor utan på kredit och med betydande betalningsanstånd som inte gagnade bolaget, Av köpeskillingen betalade nämligen köparen först drygt halva beloppet genom att överlämna ett skuldebrev och sedan resten mot en faktura som skulle betalas knappt två månader senare. Domstolarna ansåg att de två personerna, genom att inte tillse att köpeskillingen omgående erlades genom kontant betalning, skadade bolaget. I målet framkommer också att de två personerna vilselett och undanhållit övriga styrelsen väsentlig information.
De hade bland annat underlåtit att delge en styrelseledamot den viktiga omständigheten att bolagets huvudsakliga tillgång har lämnats ut, utan erforderlig säkerhet. Redan denna underlåtenhet, ansågs utgöra ett allvarligt brott mot grundläggande bolagsrättsliga principer. Vad värre var så gav utredningen i målet också fog för att köparbolaget utgjorde ett s.k. målbolag, d.v.s. ett aktiebolag som bildats i syfte att fungera för illojala eller olagliga transaktioner och därefter försvinna.
Tingsrätten skriver bland annat följande i sin dom som senare kom att fastställas av hovrätten:
”De omständigheter som ... framkommit [styrelseledamotens och verkställande direktörens] agerande beträffande varulagret är anmärkningsvärda. Hela affären måste betecknas som oseriös. Båda hade vid det aktuella tillfället långvarig erfarenhet från affärsverksamhet och var medvetna om de risker som är förknippade med affärer...Genom förlusten av lagret har bolaget förlorat sin i stort sett enda tillgång av värde. [styrelseledamotens och verkställande direktörens] har därmed ådragit sig skyldighet att ersätta bolaget den skada som detta åsamkats.”
Styrelsen och verkställande direktören ålades solidariskt att utge skadestånd om 16 000 000 kronor.
4. Uppsåt eller oaktsamhet
Styrelseledamöterna står i ett uppdragsförhållande till bolaget som därför är att bedömas som ett sysslomannaförhållande. Med det följer en omsorgsplikt vid fullgörandet av styrelseuppdraget. Bedömningen av uppsåt och oaktsamhet följer allmänna skadeståndsrättsliga principer vilket också gäller kravet på kausalitet eller orsakssamband som det också kallas. Den som medvetet vidtar en rättshandling som skadar bolaget gör det sålunda med uppsåt. Här kan man tänka sig att styrelsen arbetar med ett samgående med ett annat bolag för att stärka bolagets konkurrenskraft på den aktuella marknaden. En styrelseledamot har egna mot bolaget konkurrerande intressen i ett tredje bolag, vill inte att samgåendet sker. I syfte att skjuta de pågående förhandlingarna i sank läcker styrelseledamoten känsliga och viktiga uppgifter till det tredje bolaget som därmed utnyttjar informationen på ett för bolaget skadligt sätt, dvs. så att det tänkta samgåendet inte genomförs. Ledamoten har vid fullgörandet av sitt uppdrag i styrelsen uppsåtligen vidtagit en rättshandling som orsakat bolaget en skada, och det var just avsikten.
Vid bedömningen huruvida uppdraget utförts på ett oaktsamt vis, behöver man se till helheten.[2] Avgörande bör utgå från en objektiv bedömning av de vidtagna åtgärdernas fackmässighet eller professionalism om man så vill. Till exempel kan man tänka sig en situation – som dessutom kommer i konflikt med lydnadsplikten (styrelsens är underordnad bolagsstämman och därmed principiellt skyldig att åtlyda stämmans beslut). Exempelvis kan situationen uppkomma där ett stämmobeslut innebär skada för bolaget. Ansvaret mot en aktieägare eller någon är dessutom särskilt markerat i ABL när det handlar om överträdelser av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Skadeståndsskyldighet kan därför inträda om, styrelsen trots det för bolaget skadliga bolagsstämmobeslutet, verkställer detsamma (se 8 kap. 41 § ABL). Konsekvensen av omsorgsplikten är att styrelsen i de ovan berörda situationerna är skyldigt att avstå från att följa bolagsstämmans beslut. Personligen anser jag dessutom att det ligger nära till hands att analogt tillämpa detta avsteg från lydnadsplikten även beträffande beslut som strider mot ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen generellt men särskilt om det finns skäl att anta att beslutet skadar eller riskerar att skada bolaget.
5. Bolagets skada.
Huruvida ett bolag drabbats av skada är vanligtvis inte svårt att avgöra. Desto svårare kan det vara att leda i bevis, omfattningen av skadan. Ett skadestånd ska normalt bestämmas så, att den skadelidande ersätts för all skada som har orsakats av den skadevållande handlingen. En beräkning av ekonomisk skada får ofta ske utifrån en jämförelse mellan ett verkligt händelseförlopp (vad som rent faktiskt har inträffat efter den skadegörande händelsen) och ett hypotetiskt händelseförlopp (vad som sannolikt skulle ha inträffat om den skadegörande händelsen inte hade inträffat). Läsaren förstår redan att den här hypotetiska bedömningen ingalunda är enkel om alls möjlig Högsta domstolen anser att det som kan bevisas är endast omständigheter som kan ligga till grund för antaganden om en möjlig händelseutveckling (se NJA 2017 s. 9 p. 50). Bevisbördan ligger på den skadelidande eller som Högsta domstolen beskriver saken (se NJA 2017 s. 9 p. 49):
"Det är i princip den skadelidande som är bevisskyldig för såväl skada som kausalitet (se exempelvis NJA 1998 s. 633). Beviskravet kan beroende på omständigheterna variera från att skadan ska vara styrkt eller visad till att det är sannolikt eller antagligt att skadan är av viss storlek (se NJA 1988 s. 183 och NJA 2005 s. 180; jfr beträffande utebliven vinst Heuman, a.a., s. 389)."
Bevisbördan är sträng och det framgår inte minst av Svea hovrätts dom 2008-12-12, mål nr T 2764–07, s. 6, där hovrätten i ett skadeståndsmål rörande otillåtet lån, bland annat uttalar:
"Konkursboet har tillgång till bokföringsmaterialet i konkursbolaget och har således haft möjlighet att lägga fram närmare utredning kring den påstådda skadan och vilka transaktioner som skett mellan bolagen i fråga...Det kan tilläggas att det också kan ifrågasättas om någon skada över huvud taget skulle kunna anses uppstå i konkursbolaget med anledning av det otillåtna lånet, eftersom pengarna som lånades ut såvitt framgått fördes in i konkursbolaget utan motprestation kort före utlåningen just för att tillskapa ett vinstbolag och genomföra transaktionen i fråga. Om den otillåtna lånetransaktionen inte hade planerats och genomförts torde följaktligen inte heller pengarna ha tillförts konkursbolaget över huvud taget."
På grund av svårigheten att exakt bestämma en skadas storlek, är domstolarna ej sällan hänvisade till en skälighetsbedömning och därmed en tillämpning regeln i 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Enligt den bestämmelsen får domstolarna, om det är fråga om en inträffad skada, och full bevisning inte alls eller endast med svårighet kan föras, uppskatta skadan till skäligt belopp. Observera att bestämmelsen till trots, kvarstår skyldigheten att frambringa så mycket bevisning som skäligen kan krävas, till styrkande av påstådd skada (se gärna den ovan berörda domen från Svea hovrätt i mål nr T 7687–09 där frågan om skadans bestämmande blev föremål för domstolarnas resonemang). 35 kap. 5 § RB är alltså endast en bevislättnadsregel.
6. Kausalitet eller orsakssamband
En grundsats inom skadeståndsrätten är att det ska finnas adekvat kausalitet (orsakssamband) mellan en handling och en inträffad skada för att skadestånd ska kunna utgå. Skadan ska alltså ha varit förutsebar. Högsta domstolen uttalar (se NJA 2017 s. 9 p. 26):
"Av läran om adekvat kausalitet följer att det för skadeståndsansvar inte är tillräckligt att det föreligger ett faktiskt eller logiskt orsakssamband mellan handling och effekt. Det krävs också att sambandet är av viss särskild beskaffenhet eller har viss kvalitet (jfr Håkan Andersson, Skyddsändamål och adekvans, 1993, s. 87 ff., särskilt s. 95 med omfattande hänvisningar). Kausal-sambandet måste värderas för att utröna om, som det anförs i förarbetena till skadeståndslagen (se prop. 1972:5 s. 21 f.), skadan har framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet. Skadan ska alltså ha varit i någon mening förutsebar (jfr exempelvis NJA 1991 s. 217). Det som ska skäras bort från ett konstaterat skadeståndsansvar är sålunda effekter av den skadegörande handlingen som är så osedvanliga eller osannolika att den skadevållande parten inte borde ha tagit dem i beräkning."
7. Ansvarsfrihet och bolagets talan om skadestånd
När frågan om styrelsens skadeståndsansvar är föremål för överväganden är det naturligt att också beröra frågan om ansvarsfrihet och förutsättningarna för att låta bolaget väcka talan om skadestånd mot styrelsen. Som de flesta torde vara informerade om utgörs en punkt på årsstämmas möte frågan om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna. Stämmans ställningstagande avser ledamöterna individuellt även om det praktiska tillvägagångssättet är att bevilja styrelsen som helhet, vanligtvis i enlighet med revisorns uttalande, ansvarsfrihet. Punkten på årsstämman är en obligatorisk fråga tillika.
En talan om skadestånd till bolaget förutsätter att ansvarsfrihet nekats. En annan förutsättning är att en sådan talan kräver att en majoritet av aktieägarna eller en minoritet av aktieägarna företrädande minst en tiondel av samtliga aktier (aktiekapitalet) i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet, vilket för övrigt också gäller den verkställande direktören. Dessutom kan under samma premisser aktieägare företrädande minst en tiondel av samtliga aktier (aktiekapitalet) i bolaget i eget namn föra talan om skadestånd till bolaget (se 29 kap. 9 § ABL).[3]
Talan om skadestånd till bolaget måste väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolagsstämman. Undantaget är när styrelseledamot eller verkställande direktören exempelvis i redovisningshandlingarna lämnat i väsentliga hänseenden oriktiga eller ofullständiga upplysningar, till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på. Här är det viktigt att komma ihåg att det är den synliga informationen varpå stämman fattat beslut som är avgörande för bedömningen.
Har ansvarsfrihet beviljats så kan i princip inte en skadeståndstalan väckas. Dessutom kan inte heller en ny bolagsstämma, riva upp beslutet om ansvarsfrihet. Det finns dock ett undantag om den skadegrundande handlingen avser ett brott. I förarbetena (se Prop. 1975:103 s. 547) uttalas att beviljad ansvarsfrihet ” … hindrar [ej] talan grundad på brottslig handling, om ej dechargen uppenbarligen avsett även denna handling” och detta är också lagfäst i 29 kap. 12 § ABL.
Yttersta tidsgräns
Det torde för de flesta vara uppenbart att det i affärssammanhang finns behov av snabba avgöranden och det gäller även skadeståndsfrågor. Emellertid handlar det ej sällan om svårbedömda frågor och en avvägning måste därför göras. Talan om skadestånd till bolaget, när det inte handlar om straffrättslig gärning, omfattas av preskription (se 29 kap 13 § ABL) som för styrelsen och verkställande direktören är fem år från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan grundas på fattades eller vidtogs. Därefter går det inte att väcka talan längre.
8. Avslutande reflexioner
Det är viktigt för en styrelse att förutse, förstå och hantera riskerna i företagens verksamhet. Erforderlig tid måste ägnas åt uppdraget. Styrning och kontroll är därför viktiga delar i styrelsens uppdrag till undvikande av situationer där ansvarsfrihet inte beviljas.
Uppdraget som styrelseledamot är ett sysslomannauppdrag med tillhörande omsorgsplikt. Aktiebolagslagens regler omfattar även styrelsens skadeståndsrättsliga ansvar och under vilka förutsättningar en talan om skadestånd till bolaget kan och får föras. Beviljandet av ansvarsfrihet får en i princip avskärande verkan beträffande möjligheterna att föra en talan om skadestånd till bolaget mot styrelsen. Den yttersta preskriptionstiden för en skadeståndstalan mot styrelsen är fem år om det inte handlar om straffrättsliga handlingar.
Claude D Zacharias
[1] Utanför ramen för denna artikel ligger vikten av tydliga protokoll med eventuella reservationer från enskilda ledamöter rörande en viss åtgärd eller ett beslut. En sådan reservation kan inverka ansvarsbefriande.
[2] Se även Dotevall, Rolf, Festskrift till Stefan Lindskog s. 150 f. där det bl.a. påtalas att i ”… den anglosachsiska rätten är reglerna något annorlunda där …tyngdpunkten i skyddet för bolagets borgenärer återfinns i den insolvensrättsliga regleringen…Den centrala borgenärsskyddsregeln [i den engelska rätten] är wrongful trading..om en director ”knows or ought to have concluded” att det inte fanns någon ”reasonable prospect” att bolaget skulle undkvikas att försättas i ”inolvent liqudation” …kan en ledamot bli ersättningsskydlig gentemot bolaget.”. I den amerikanska rätten talar man i stället om ”fraudalant transfers” och reglerna påminner om de regler som gäller för återvinning vid konkurs.
[3] Enligt 4 kap. 37 § ABL får aktieägare inte utöva rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. Aktiebokens ändamål är enligt 5 kap. l § ABL att ligga till grund för utövande aktieägares rättigheter mot bolaget och ge aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget. Undantag görs dock för de rättigheter som i kupongbolag är knutna till innehavet av ett aktiebrev, en kupong eller något annat särskilt bevis som har getts ut av bolaget. Dessa kan åberopas även om innehavaren av värdepapperet inte är införd i aktieboken.
